faktiskton

Archive for oktober, 2009|Monthly archive page

txt & JPEG

In Uncategorized on 22 oktober 2009 at 21.46

Även jag använder Internet för att hitta lustfyllda texter och bilder. Medierna, har med vad som man får gissa är spelad, förvåning rapporterat om det stora antalet Internetanvändare som använder webben för att hitta sådant material. Förvånande är kanske att så många trots allt erkände det i en telefonintervju. Och så tror de att mörkertalet är stort. Nähä?

Det är förstås inte något substitut. Även om jag kan avreagera mig så återstår en längtan efter närhet, ömhet och någon mer fullständig njutning.

Stressfraktur

In Uncategorized on 21 oktober 2009 at 21.17

Min största stress den senare halvan av mitt liv har handlat om stressen att råda bot på ensamheten. Gång på gång har jag skjutit undan det men saknaden efter någon eller så bara en kort stund uppleva något ihop med en kvinna gör sig snart nog påmind. Metoderna för att lägga undan tankarna handlar om att göra sig upptaget med annat, mestadels jobb och övrig tid tyna bort framför förströelse på filmduken eller på datorn.

All annan stress är alltså egentligen positiv, åtminstone i sitt resultat, för att undvika den underliggande, långsiktiga stressen. Att känna oro för en deadline med medföljande värk i magen och svårighet att tänka klart är underbar jämfört med känslan av att livet rinner iväg ouppfyllt.

Jag vet inte om det är förväntningar på mig själv eller hur jag ser omvärldens syn på folk som jag som är den värsta orsaken till stressen.  Utan att ha haft sex är man ingen förverkligad människa. Utan att ha fått höra orden ”jag älskar dig” från någon annan har man inget existensberättigande. Ingen saknar det mer än jag.

Saknar det när jag ser par pussas på stan, saknar det när någon blir dumpad i film (de har ju åtminstone haft varandra någon gång), saknar det när man ser veckotidningsomslag och löpsedlar om sex, saknar det när syskonen är på gång att gäng sig, saknar det när det är plågsamt uppenbart att föräldrarna har ett aktivt sexliv och jag inte har något alls, saknar det när jag blir förälskad i en tjej och mina inviter avvisas.

Förutsättningar som gör sitt till att öka på stressen. Att se livet försvinna och känna sig maktlös att lyckas innan det är försent.

Alla får spel

In Uncategorized on 20 oktober 2009 at 20.06

Jag verkar vara för tafatt för att ens lyckas nätdejta. Jag fattar Internet, tror jag, men lyckas få intrycket av att sajterna bara är Potemkinkulisser och det verkligen inte finns några riktiga tjejer. Att lyckas på krogen är än mer utsiktslöst. Speciellt med tanke på att jag nästan aldrig är ute på kvällarna. Men väl där är det nog den riktiga skådeplatsen för en bottenlös tafatthet.

Kanske skulle man kunna råda bot på det genom att läsa böcker, som Neil Strauss’ Spelet, ägnade att lära ut ett sätt att förhålla sig till kvinnor som ska få dem att falla som furor. Jag har inte haft något större intresse av att läsa boken och mest fått intrycket av att det handlar om att bete sig som skitstövel och på så sätt bli en alfahanne. Också något att bygga upp en kult kring.

Min bild verkar bekräftas om man läser recensioner igen men jag tror inte på allt som skrivs.

Sånt [söka upp raggningsgurus] är ju alltid suspekt, ungefär som snabbdejting eller respektera kuken-seminarier. Att erkänna att man är så weird att man inte kan träffa någon på vanligt sätt utan att först gå kurs.

Jag är alltså suspekt, inte för att jag gått på något sådant seminarium men tillräckligt weird för att inte träffat någon på vanligt (eller ovanligt) sätt.

Nej, jag blir illamående. Rädda pojkar FÅR faktiskt kyssa vackra flickor. Lämna tarotkorten hemma bara.

Att rädda pojkar får kyssa vackra flickor känns också som en lögn, en lögn för flickor att rättfärdiga sitt handlande eller bara få oss uppgivna att känna sig bättre till mods.

Nyligen har svenske hypnotisören Henrik Fexeus fått en uppenbarelse om omedelbar ekonomisk vinning för egen del och skrivit sin egen variant, Alla får ligga. Kanske är det pengar han hoppas på att tjäna in så att han kan vinna uppskattning hos det motsatta könet?

Kanske hade jag kunnat fabulera ihop en själv och sedan strö sedlar omkring mig?

En försiktigare filosof än mina föräldrar

In Uncategorized on 19 oktober 2009 at 21.20

Det är helt okej att vänta med sex tills man är nitton. Vilken oerhörd lättnad att få höra det. Synd bara att det är ett decennium sedan jag var nitton och att uttalandet görs av den mest reaktionära debattören man kan hitta i landet. Helst skulle alltså den första erfarenheten komma först efter att man utvecklat ”en nära känslomässig och hållfast relation med en partner” och inte tränas till analsex av det förhatliga RFSU.

Under min skoltid fördes det fortfarande skräckpropaganda för att avskräcka ungdomar från att bli gravida för tidigt. Ämnet kallades barnkunskap och risken var förstås särskilt stor bland lågutbildade på landsbygden. Informationsmaterial från läkemedelsföretag om p-piller blandades med förlossningsfilmer med Gudrun Schyman och avskräckande historier om att ta hand om spädbarn och risken för missbildningar. Nu har dock ämnet avskaffats så vitt jag vet. För egen del så gjorde den ingen skillnad. Ja, riktigt säker kan jag förstås inte vara. Kanske hade jag året efter befunnit mig i en ormgrop på Ibiza.

Sexualundervisningen i övrigt ingick som en del i biologiämnet. Beroende på vem man råkade ha som biologilärare kunde resultatet bli antingen vettigt eller värdelöst. Läraren min klass hade blev inte besvärad av ämnet i sig och gav nog en rätt vettig bild och betonade vikten att välja en ställning som stimulerade även kvinnan (således var det ur en heterosexuell synvinkel samtalet fördes). Hade vi istället haft en annan biologilärare som var mer besvärad av ämnet kanske man varit närmare Poirer Martinssons idealundervisning: en biologisk korrekt beskrivning men inget som visar att sexualitet är något som samhället förhåller sig till (och om det skulle behöva förhålla sig med en negativ inställning).

För mig som är besvärad över att fortfarande inte ha någon erfarenhet kanske en indoktrinering från sexgalningarna på RFSU hade varit att föredra eller så får jag vänta på att jag hittar min frikyrkliga hemmafru att gifta mig med.

Besvikelsen – vi lånar den av våra barn

In Uncategorized on 18 oktober 2009 at 14.41

En förälder har förväntningar på sitt barn att han eller hon ska lyckas i livet och föra vidare ett arv, kulturellt och genetiskt. Barnet ska förstås växa upp och bli minst lika framgångsrikt som sin förälder, göra sina föräldrar stolta och själv sätta barn till världen.

Nu har jag kommit upp i en ålder där det står klart att hoppet om en idrottskarriär är över. Vid min ålder har idrottsmännen max tio år av elitkarriär kvar. Att jag inte skulle bli någon idrottsstjärna stod i och för sig klart redan på lågstadiet. Alltså gäller det att söka framgång på andra plan om man vill göra sina föräldrar nöjda.

Det går inte att undgå att lägga märke till besvikelsen hos mina föräldrar över mitt liv. Visst, det finns kanske andra aspekter hos mig de kan vara stolta över men någon förstfödd med ett framgångsrikt socialt liv har de inte. Ingen med ens ett uns självsäkerhet i närheten av tjejer. Ingen som lyckas få någon flicka intresserad. Än mindre någon som stadgat sig och har ett familjeliv framför sig.

Drar man ut linjerna i framtiden pekar allt mot en ännu sorgsligare figur som jag inte vill vara.

Räknar med sex

In Uncategorized on 17 oktober 2009 at 22.54

En brittisk apotekskedja fick uppmärksamhet nyligen för ett test kallat Sex Degrees of Separation Calculator (där namnet förstås anspelar på det påstådda fenomenet Six degrees of separation, dvs. att man känner hela världens befolkning i maximalt sex vänskapsled bort). Man matar in ålder, kön och antalet sexpartners man haft och får svar på hur många människor man indirekt haft sex med i sex led. Syftet är att belysa problemet med könssjukdomar (och förstås att sälja kondomer).

Matar jag in mina uppgifter blir svaret föga förvånande noll. Jag får dock reda på att folk i min ålder haft dryga 2 miljoner sexpartner i sex led. Hur många sexpartner i ett led jag gått miste om får jag dock inte reda på. Inte heller något beräknat antal samlag. Kanske är det många osålda kondomer där?

Mörk hemlighet

In Uncategorized on 16 oktober 2009 at 21.52

Det som påbörjades två decennier från slutet av seklet avvecklas med förnuft hösten 2010. Det handlar om att inte vilja vara den som gråter sig till sömns alltför många nätter, att inte vilja vara den som ensam bär en mörk hemlighet, att inte behöva tänka alltför sentimentala tankar utan verklighetsförankring när jag ser kärlekspar på gatan eller på film.

Kanske går det att leva i celibat hela sitt liv och samtidigt leva ett normallångt liv. Kanske går det att viga sitt liv åt karriären, till vetenskapen och konsten och helt negligera kärleken och lusten. Det skulle vara helt okej om det hade gått. Går det inte att negligera utan känslomässiga stormar så är det bättre att låta det vara. Låta allt vara.

Så när kärnkraftsbranschen funderar över tjocklek på kopparkapslar funderar jag på hur jag avslutar min mellanlagringsperiod och låter mig klinga ut obemärkt.

Självisk igen

In Uncategorized on 15 oktober 2009 at 21.24

Jag vet inte om det är avsaknad av närhet eller att bli utpekad som konstig som är det värsta med mitt ofrivilliga celibat. Att bli utmålad som konstig, original, idiot, pervers eller potentiell sexköpare bara för att man inte gjort det och inte gör det. Bilden som utmålas i medierna driver på hetsen som om det inte vore nog med min egen ångest redan. Den som funnits sedan fjortonårsåldern och därefter i fjorton år. Att efterhand inse att jämnåriga allteftersom är del av samliv och till och med yngre syskon medan man själv mest oroar sig för att om man någon gång skulle hamna i en intim situation skulle blivit så gammal att man inte är särskilt potent längre.

Kanske är det en del av den evolutionära urvalsprocessen. Att blyga pojkar som jag helt enkelt inte ska föra sina gener vidare hur smarta, roliga och beskyddande vi än råkar vara.

Ingen slug lingvist

In Uncategorized on 14 oktober 2009 at 20.46

Beskrivningen av killen i beskrivningen av hur man ligger med en (manlig) feminist skulle kunna ha varit av mig förutom två saker. Jag äter kött och jag har aldrig haft anledning att träna upp min orala förmåga. Och kanske är det så att jag är så dålig på att uppfatta signaler att det ändå skulle krävas en replik i stil med den förstnämnda för att få mig att fatta, och då skulle jag nog vara ytterst tveksam.  Det skulle alltså krävas en tjej som var tålmodig, pedagogisk, inte alltför rättfram och samtidigt intresserad av mig. Oddsen talar emot det.

Och jag tycker verkligen att Tiina har en sexig frisyr.

är mycket beroendeframkallande. Börja inte

In Uncategorized on 13 oktober 2009 at 20.52

Läser man beskrivningen av dejtande i Sverige skrivet av en amerikanska efter sju år i Sverige har man ytterligare en pusselbit i varför. Min alkoholdebut skedde vid närmare 24 års ålder och jag har aldrig varit riktigt full. När inte ens grundförutsättningen är uppfylld är det ju klart att det inte blir någon annan sorts debut heller. Jag var nog världens tråkigaste person när jag växte upp i min håla. Inget hembränt, inga diskon och inga mopeder. Självklart inga tjejer heller. Nu har de som bor kvar på orten förstås mödrar allihopa sedan länge (och enligt statistiken oroväckande ofta benägna att röka under graviditeten).