faktiskton

Besvikelsen – vi lånar den av våra barn

In Uncategorized on 18 oktober 2009 at 14.41

En förälder har förväntningar på sitt barn att han eller hon ska lyckas i livet och föra vidare ett arv, kulturellt och genetiskt. Barnet ska förstås växa upp och bli minst lika framgångsrikt som sin förälder, göra sina föräldrar stolta och själv sätta barn till världen.

Nu har jag kommit upp i en ålder där det står klart att hoppet om en idrottskarriär är över. Vid min ålder har idrottsmännen max tio år av elitkarriär kvar. Att jag inte skulle bli någon idrottsstjärna stod i och för sig klart redan på lågstadiet. Alltså gäller det att söka framgång på andra plan om man vill göra sina föräldrar nöjda.

Det går inte att undgå att lägga märke till besvikelsen hos mina föräldrar över mitt liv. Visst, det finns kanske andra aspekter hos mig de kan vara stolta över men någon förstfödd med ett framgångsrikt socialt liv har de inte. Ingen med ens ett uns självsäkerhet i närheten av tjejer. Ingen som lyckas få någon flicka intresserad. Än mindre någon som stadgat sig och har ett familjeliv framför sig.

Drar man ut linjerna i framtiden pekar allt mot en ännu sorgsligare figur som jag inte vill vara.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: