faktiskton

Archive for januari, 2010|Monthly archive page

Ett alvar men resten är ett jävla skämt

In Uncategorized on 03 januari 2010 at 0.05

Måhända handlar det om att ta sig själv på för stort allvar. Kanske handlar det bara om att vara alltför mycket av en lipsill eller att jag alldeles för lätt förleds att tro saker som är alldeles för bra för att vara sanna. Trots tidigare besvikelser förivrade jag mig och lockades av en tjej. När jag för en gångs skull vågat övervinna tillräckligt av min blyghet för att vara någorlunda frispråkig, göra någon sorts ansats till uppvaktning och tagit mod till mig att träffa henne på tu man hand visar det sig att jag gett mig in i en situation under falska förespeglingar.

Dels borde jag förstås ha insett att ordet singel används för att visa att man inte är gift och inte är något tecken på att personen ifråga är tillgänglig, dels borde jag ha förstått att man inte kan förvänta sig att få reda på att det finns en annan person förrän det kan riskera att skämma ut henne. Innan dess kan en naiv persons uttryck för känslor gärna få ge en extra egoboost. Att få känna sig eftertraktad är ju aldrig fel.

Detta är säkert inte nyheter för andra än mig. Jag kan dock bara känna att det är del av ett spel det är för sent för att jag ska orka lära mig tillräckligt av spelreglerna för utan att förbrukas helt. Hade jag utsatts för det som tonåring hade jag antagligen haft större chanser att härdas för besvikelser, svek, uppbrott, avundsjuka och andra känslor. På ett känslomässigt plan kanske jag nått tonårsåldern, något jag i viss mån kände mig för vuxen för när tonåren verkligen var. Jag väntar mig dock ingen förståelse från omgivningen för att ha svallande känslor med något år från 30 på det sätt en butter fjortonåring kan få.

Ja, kanske borde jag ta det mer lättsamt. Se det som självklart att propåer från någon som mig ändå aldrig skulle tas under övervägande av någon. Tyvärr klarade jag inte av det denna gång och jag lyckades denna gång inte hålla reaktionerna undan föräldrarna. Reaktionerna gjorde att jag övervägt att tidigarelägga avslutet trots att jag inte hunnit med att göra ett ärligt försök att verkligen hitta någon. Ja, detta var förstås ett försök men det kan inte sägas vara helt ärligt.

Jag har lovat att uppsöka hjälp men jag har inte stora förhoppningar om att finna en lösning på mina problem även om jag skulle råka bli gladare av medicinering. Även om man skulle lyckas sänka sig på depressionsskalan från 27 till ett värde under 12 så är jag tveksam till att med glädje leva ett ofullständigt liv.

Annonser